Rik källa för släkt- och hembygsforskaren

Jag är djupt rotad i Bergslagen på pappas sida. Och därför har jag forskat en hel del i bruksarkiv. Så för mig råder inget tvivel om att det är en rik källa för den personhistoriska forskaren. Har åtskilliga gånger förvånats över vad jag funnit. Jag hade inte förväntat mig att t ex hitta bouppteckningar, vars motsvarighet inte finns eller saknas på Landsarkivet. Andra förekommande handlingar är exempelvis kontrakt, husesyner, orlovssedlar och lönelistor. (På min hemsida ”nygård släktforskning – och lite annat…”,  har jag länkat till handlingar från Riddarhyttans AB i mitt webbalbum. Har för avsikt att efterhand lägga ut flera dokument där). Hembygdsforskaren kan också få sitt lystmäte. För bruket medverkade vid t ex tillsättande av distriktsläkare, skapande av idrottsplatser, byggande av bostäder och fattiggårdar. I ett PM (u.o.o.å men mot bakgrund att biograf nämns, från omkr. 1910) rörande ”sociala spörsmål” vid Riddarhyttan, Västmanlands län (U) framgår följande:

”Hvad som bl a erfordras för en rationell drift är en fast och skicklig arbetarestam. Genom att bygga goda bostäder kan man hoppas att arbetarestammen skall trifvas och värdera hvad som göres för deras nytta och trefnad. Men det är ej nog med endast bostäder, handelsbodar och nöjeslokaler. Man måste äfven tänka på att anskaffa bostadsmöjligheter för handtverkare såsom skomakare, skräddare, sömmerska etc.

Ännu så länge laga de gamla urinnevånarna själfva sina skor och kläder, men den uppväxande befolkningen har ej samma intresse för hemslöjd. Denna fråga måste därföre lösas temligen snart då annars folkets beklädnadsvanor blifva allt för dyra och detta i sin ordning återverkar på lönerna.

Genom biograf, föreläsningar, konserter etc är vadmera väl sörjt för de vuxnas nöjen, men den uppväxande manliga ungdomen måste intresseras för idrott för att dragas ifrån de sämre nöjen såsom kortspel, slagsmål etc, hvaråt de gärna hängifva sig. Vintertid är skidlöpningen tillräcklig för att fånga deras intresse. Men sommartiden måste något annat hittas på. Möjligen skulle en idrottsplats i detta hänseende vara nyttig, då bör den naturliga täflingslust, som alltid finnes hos ungdom, kunde få utlopp.

Hvad ofvan är sagt om arbetarna .. gäller i ännu högre grad tjänstemännen. För de dugligaste tjänstemännen måste bekväma och trefliga bostäder ordnas så att de kunna gifta sig och sålunda mera varaktigt bindas vid platsen då ombyten vill alltid föra med sig oreda och onödigt arbete, som medför kostnader. Hvad t ex sömmerskefrågan betyder för Bolagets ekonomi torde framgå däraf att tjänstemännens fruar nu måste resa till någon stad för att sy sina toiletter, hvilket kostar mannen stora penningar, hvilka i sin tur måste af Bolaget inberäknas till vederbörandes lön. Det är således tydligen dålig ekonomi att ej hafva bostäder och handtverkare till de under Bolaget tjänande personernas bekvämlighet.

Anläggningskostnaderna för bostäder etc kunna ju synas vara afskräckande, men dessa kostnader utläggas en gång för alla, hvaremot de höga driftkostnaderna, som år efter år måste erläggas på grund af brist på ofvan föreslagna lägenheter, mycket mera betunga Bolaget. På anläggningskostnaderna för bostäder får man ju direkt eller indirekt ränta genom erlagd eller i resp. löner inberäknad hyra, hvaremot årliga driftskostnader onödigtvis bortkastade på tjänstemanna- eller arbetarefruarnas toiletter ej lämna någon direkt i siffror påvisbar ränta”.

En god beskrivning av vad man närmare kan hitta i bruksarkiven finns i Släktforskarnas årsbok 1991, som bär titeln ”Bland bergsmän och bruksfolk”. Där redogör Erik Thorsell för Jäders bruks arkiv. Årsboken innehåller också uppsatsen ”Folk i bokföringen”, skriven av min ungdomskamrat, framlidne landsarkivarien på Åland, Håkan Axelsson. Den visar hur människors arbete och liv återspeglar sig bruksräkenskaperna.

RAÄ, i samverkan med Jernkontoret, driver ett projekt för att sprida kunskap om bergslagsområdena och underlätta för kulturminnesvården. Projektet har utmynnat i ett antal rapporter med titeln ”Atlas över Sveriges bergslag”, som med fördel kan beställas från Jernkontorets webbplats. Varje rapport innehåller också litteraturförteckning, som kan vara värdefull för den som vill lära sig mer om särskilda områden och dess historia.

Var förvaras bruksarkivalierna?

Men om jag vet vid vilket bruk mina förfäder verkade – var hittar jag bruksarkivalierna? Ingen oväsentlig fråga, som också jag ställde mig. För det är inte helt enkelt när det gäller bruksarkivalier. En komplikation är att det handlar om företag. Och företag kan, som bekant, gå i konkurs eller byta ägare. Och då följer oftast arkivet – kanske efter viss sållning, tyvärr – med till den nya ägaren. Därför måste man ibland veta vem ägarna har varit/är för att hitta arkivalierna. Även så kan ägaren ha deponerat arkivalierna hos Riksarkivet. Det har jag drabbats av. För min farmors far, Per August Persson (1856-1904), var smed vid Kåfalla bruk i Fellingsbro socken (T). Arkivalierna från tidpunkten har deponerats vid RA. Och jag har kontaktat deponenten, både på telefon och med brev – utan resultat. Saken är nämligen den att deponenten inte har någon skyldighet att lämna ut handlingarna. Även om de förvaras hos RA är de inte offentliga. Ett stort mått av godtycklighet råder därmed. Mina framstötar kan därför lämnas utan avseende, vilket är ledsamt.

Arkivbildare i Örebro län

När det gäller Örebro län har jag haft stor hjälp av den inventering över bruksarkiven som Sixten Rönnow, tidigare amanuens på Jernkontoret, gjorde 1924. Där går han igenom alla bruk i länet och dess arkivalier. Genom att först studera inventeringen får man en god uppfattning om var arkivalierna förvaras idag. Inventeringen bär titeln ”Berättelse över bruksarkiven i Örebro län” och är inte en inbunden bok, utan maskinskrivna stenciler i A 4 på 189 sidor. Den förvaras hos dels Stadsarkivet i Örebro, dels ArkivCentrum Örebro län (något utförligare), dels i original på Jernkontoret i Sth. Originalet innehåller också en rad bilagor som inte har kopierats (men ger inte mer hjälp för forskning).

ArkivCentrum Örebro län har sedan gjort en inventering 1994, som i mångt och mycket är en ”uppdatering” av det arbete Rönnow gjorde, om än inte lika omfattande. Den förmedlar dock översiktlig förteckning över arkivalierna för resp. arkivbildare. Fler av dessa bruk har f ö sina arkivalier förvarade på just ArkivCentrum. De har också framställt en förteckning över hela sitt bestånd, alltså inte bara bruksarkiv. Och även om den har några år på nacken är den alltjämt är en bra hjälpreda. Jag tror man kan få den gratis eller för en blygsam penning hos dem. (Ni hittar information om ArkivCentrum Örebro län på annan plats här).

Sedan är viktigt att komma ihåg att det fortfarande förvaras bruksarkivalier på samma plats där verksamheten en gång bedrevs. Det förhållandet gäller t ex Gammelbo och Ramsbergs bruk i Lindesbergs kommun. I samma kommun finns också ett fint arkiv på biblioteket, tillhörande Lindesbergs museum. ”Det lilla museet som är omgivet av det stora!”, som de själva marknadsför sig, vilket syftar på spåren från tider som flytt, bl a Stråssa gruva. På museets webbplats, finns också information om ”Vänföreningen Larsbo kalk och Stripas gruvas Vänner”, vilka stöder och verkar för ett unikt industrimuseum i det gamla gruvområdet. Det ger också ut en årsskrift med titeln ”Industrilandskap i Bergslagen”. Kan rekommenderas!

Ytterligare sökvägar

Ytterligare några sökvägar & arkiv jag haft nytta av är Landsarkivet, Riksarkivet biståndsöversikt (D. 8, Enskilda arkiv), Löa byarkiv, Arkiv Västmanland (Hedströmsdalsarkivet), Värmlandsarkiv och Otto Waldes katalog över enskilda arkiv:

• Landsarkivet hyser ett stort antal bruksarkiv. NAD, Nationella Databasen, kan här vara behjälplig.
• Riksarkivet biståndsöversikt. D. 8, Enskilda arkiv: person-, släkt- och gårdsarkiv. Tre (3) band som är till stor hjälp. Bör finnas på varje välsorterat bibliotek. Det var i den jag fick veta var arkivalierna för Kåfalla bruk förvarades. 
• Löa byarkiv är ett arkiv i anslutning till hyttbyggnaderna i Löa, Lindesbergs kommun. Det består av 2 arkivrum och ett läsrum, totalt 30 kvm. Där finns ca 80 hyllmeter handlingar av skilda slag från bygden och 3000 bilder. Översiktlig förteckning av beståndet finns. 
• Arkiv Västmanland, särskilt Hedströmsdalsarkivet. De har mycket från bruken efter Hedströmsdalen, t ex Kolsva och Gisselbo. Förteckning över arkivbildare finns på deras hemsida.
• Wirsbo historiska arkiv, http://www.wirsboarkiv.se/ har en omfattande samling av gamla handlingar från brukets verksamhet på orten.
• Värmlandsarkiv, tillika Landsarkivet för Värmland, har också ett stort antal bruk som arkivbildare. Där förvaras arkivalierna från bl a Riddarhyttans AB. Och det kan verka lite förvirrande, då Riddarhyttan ligger i Västmanland och inte Värmland. Men det beror på att Uddeholm blev nya ägare ett stycke in på förra seklet. Detta tangerar frågan om ägarbilden: arkivalierna behöver inte alls finnas inom det landskap där bruket legat. Därmed kan de finnas hos ett helt annat landsarkiv. Och sist men inte minst: 
• Otto Waldes katalog över enskilda arkiv. En kortkatalog som innehåller uppgifter om närmare 20 000 arkivbildare, från 1500-talets början till mitten av 1950-talet, och – åldern till trots – många hänvisningar till svårtillgängliga samlingar av stort värde. Katalogen finns på KB, specialläsesalen, som ett 30-tal klotband. Originalet förvaras på Uppsala universitetsbibliotek Carolina Rediviva. Numera även åtkomlig via nätet genom NAD och SVAR, under "Se de scannade volymerna... ”, vilket är mycket glädjande. Till katalogen finns också ett register med titeln ”Slagortsregister till Otto Waldes katalog över enskilda arkiv” (1970). Det ger lättöverskådlig information om vad kortkatalogen innehåller och brukar finnas på biblioteken.

Så jag rekommenderar å det varmaste: använd de källor som finns för att veta mer om dina anor i Bergslagen!

*   *   *

Hör jag inte djungeltrumman? Ryktas det inte om nya fyndigheter i Bergslagen? Jo, för i Grängesberg har de hittat nya malmstråk. Malmen kanske åter kan brytas ur berget och bygden få ny livskraft? En renässans för benämningen ”bruksort”. Mycket positivt i så fall, även om verksamheten inte kommer att ske i samma stora skala som i fornstora dagar och de kanske, som i Kiruna, måste flytta delar av samhället.

Så förhoppningsvis kan även kommande generationers släktforskare få söka nya arkivalier från bruken i Bergslagen.

Örebro 1/2 2010

L G N