Ingen annan källa har varit så rik på personuppgifter som protokoll ur domstolsarkivet, framför allt från häradsrätten. Det var första instansen för våra förfäder vid allehanda meningsskiljaktigheter och konflikter i lokalsamhället. Där behandlades markköp, tvister om gränser och skogsavverkningar, stölder, slagsmål, mord, faderskap, olovlig brännvinsförsäljning, arv och mycket mer.   Den första släktutredningen jag gjorde 1998 – Mjölnaren i Avesta Erik Ersson Näf och hans hustru Anna Davidsdotters okända anor – baseras till övervägande delen på domboksuppgifter. Jag kunde säkerställa ytterligare flera generationer av dittills okända anor – tack vare domboksprotokollen. Personuppgifterna har också hög tillförlitlighet eftersom de redovisade händelserna nyligen har inträffat.   Nu är det förvisso inte helt enkelt att, åtminstone inte för nybörjaren, ta sig an domboksprotokollen. De är ofta, särskilt från senare delen av 1700- och under 1800-talet, inbundna i tjocka volymer och är tidsödande att plöja igenom. Det kan också saknas domböcker. De kan ha förkommit, t ex genom brand. Eller också är de så skadade att de inte går att bläddra i. (Riksarkivet kan ge besked om vad som finns tillgängligt. Register över beståndet finns även på nätet under ”Svea hovrätt” i NAD, Nationella Arkivdatabasen

Bilden: Jons Pederson Dombook på Risholen 1544-1559 [ULA, Kopparbergs läns häradsrättsarkiv (KLHA), Serie I, Hela Dalarna, A I:1]

Därför är bilder i färg av domboksprotokollet verkligen att föredra. Återgivningen blir densamma som originalet. Och alla som läst en kyrkobokssida i s/v, slitit sitt hår av förtvivlan, och sedan nyttjat AD OnLine, vet vad jag pratar om. Betänk då att ett mål i tingsrätten kan vara flera sidor långt. Då är användning av den bästa återgivningen i än högre grad fördelaktig. Färgbilder är således oslagbara!

Protokoll från Söderbärke häradsrätt, 7.6 1655 [ULA, Kopparbergs läns häradsrätts arkiv (KLHA), Serie XXV, A I:1, 1646-56, s 18v].

Men nu går det lite trögt med digitalisering i färg av domstolsarkivets material. Särskilt vad det gäller Svea hovrätt, som innefattar de landskap som jag är intresserad av bl a Dalarna, Närke och Västmanland. Och det beror på, vad jag förstår, Arkiv Digitals prioritering och personaltillgång samt Riksarkivets motsträvighet.

Även om jag anser att domstolsarkiven skulle vara högprioriterade att fotografera och digitalisera, kan Arkiv Digital ha gjort en annan bedömning. Annat ligger ”i pipeline”. Måhända har de inte heller tillräcklig personal för att utföra arbetsuppgiften? Dessutom håller Riksarkivet hårt i sina klenoder och vill inte gärna lämna ut dessa. De kan vara i dåligt skick, som kräver en mycket varsam hantering. De kan också vara i behov av konservering innan de kan lämnas ut för excerpiering och fotografering. Eller också är de i så dåligt skick att de helt enkelt inte kan användas i forskningshänseende.

Det är således inte helt okomplicerat att få tillgång till de bästa bilderna ur domstolsarkivet. Jag har förståelse för detta. Vi, med anorna i Svealand, får hålla oss till tåls och låta oss nöja med SVAR:s mikrofilmade version i s/v av protokollen. Eller besöka Landsarkivet/Riksarkivet och läsa & fotografera på plats. Det har jag gjort, framför allt Dalarnas och Västmanlands första domböcker. (Du hittar allt det jag fotograferat och digitaliserat på min hemsida ”nygård släktforskning – och lite annat” under ”Digitala källor”.

Det bör dock påpekas att Arkiv Digital numera erbjuder visst material ur domstolsarkivet. Det gäller främst bouppteckningar och vissa häradsrätters protokoll i Landsarkivet. Men det är ändå hos Svea och Göta hovrätt (på RA) som det tidiga domboksmaterialet finns.

Slutligen ett tips:

Utgå ifrån t ex ett dödsdatum, om sådant finns. För ofta uppstod strid om arvet efter avlidna släktingar. Och det kunde pågå under åratal. Dessa protokoll kan ibland vara innehållsrika och ge noggranna upplysningar om de arvsberättigade. Kan vara en framgångsväg, i fall personuppgifterna är knapphändiga och du vill ha mera ”kött på benen” om hädangångna släktingar.

Så börja med att gå igenom protokollen för tinget närmast efter att någon släkting dött!

L G N

25/7 -10