Utvecklingen går onekligen framåt.

Från att veva film och låna mikrofiche bedrivs släktforskningen idag i stor utsträckning via dator och Internet.

Med hjälp av allehanda databaser på CD/DVD – framför allt producerade av Sveriges Släktforskarförbund - och abonnemang på olika Internettjänster hos ett mindre men ökande antal aktörer på marknaden, kan man idag sitta hemma och på ett smidigt sätt utforska sin släkt.

 

Med bredbandsuppkoppling finns egentligen ingen anledning att besöka arkiven. Arkivalierna slipper att bli tummade på samtidigt som de ändå är tillgängliga, vilket är en utveckling helt i linje med arkivens och släktforskarnas intressen. Det spar dessutom tid och pengar för den enskilde.

 

Jag tog dock steget in i den digitala världen jämförelsevis sent. Vet dessutom exakt när det var eftersom jag sparat välkomstmejlet från Outlook Express: 2001-05-15. En god kamrat från Lindesberg tyckte att jag behövde en dator för styrelse- och redaktionsarbete och kom hem med en dator till mig som jag köpte för en billig penning. Tack Kjell G! Dittills hade jag under ett antal år med intresse och häpnad sett mina kamraters såväl stationära som mobila datorer och förstått vilken betydelsefull funktion de hade för modern släktforskning. Så det var naturligtvis ett stort ögonblick när jag fick en egen dator.

 

I samma veva blev jag också av en annan god kamrat introducerad i ett släktforskningsprogram – Min Släkt.  Tyckte det var enkelt, lättarbetat och skulle passa bra för mina behov så det dröjde inte länge innan jag att köpte en licens. Och det har jag inte haft någon anledning att ångra. Tack Gunilla D!

Nu kanske ni tror att jag har en massa individer inmatade? Inte då! Det har aldrig varit särskilt högprioriterat att digitalisera uppgifterna – på gott och ont. Jag har istället vurmat för fysiska besök på arkiven – i bjärt kontrast kan tyckas mot den digitala utvecklingen. Tomma läsesalar och personal som rullar tummarna är inte heller eftersträvansvärt. Att försiktigt lyfta på locket till arkivkartongen och ta del av innehållet, att få "bläddra" i de gamla luntorna, har utan tvekan gett mig den största tillfredsställelsen. (Mer om detta i nästa artikel).

 

Runt nyår senast fick jag äntligen möjlighet att köpa min första mobila dator. Bestämde mig samtidigt att ta ett rejält nappatag med digitalisering av inhämtade uppgifter. De höll verkligen på att svämma över alla bredder! Att fortsätta ha uppgifterna nedtecknade på papper (läs: Genealogiska föreningens antavlor och personakter) blev alldeles för tungrott och ostrukturerat. En god idé är därför att kontinuerligt bearbeta och lagra uppgifter vartefter de inflyter för att hålla ordning och underlätta ett smidigt hantverk.

Men först i våras började jag inmatningen. Utgångspunkt har varit mina gamla anteckningar och ett abonnemang hos SVAR. Snart insåg jag dock att sökning i de gamla anteckningarna tog längre tid än sökning i webbarkivet. Det är ju främst kyrkoarkivalier det handlar om. Men för mig även mantalslängder, när det gäller individers bosättning på platsen. Födelseort är oftast synonym med bostadsort. Men jag tycker det är intressant att veta när den vuxne, oftast gifte sonen, eller mågen övertar huvudansvaret för hemmanet och bildar en ny beskattningsbar familjeenhet. Och det ger mantalslängderna besked om.

 

 Jag har senare även skaffat ett abonnemang hos Arkiv Digital. Vissa kyrkoböcker är helt enkelt omöjliga att läsa i s/v, de kan bara läsas i färg. Och då erbjuder AD Online ovärderlig hjälp. Så är du nybörjare, kan jag bara rekommendera AD Online som en del av "grundutbudet". Sedan är det en smaksak (och i viss mån en ekonomisk fråga) huruvida du också ska välja någon annan aktör. För är du ovan med läsning och förståelse av gammal text, och vill minimera risken för villospår, är det klokt att välja den bästa återgivningen - färgbilder.

 

Så nu tillbringar jag den mesta av min fritid vid datorn. Det är liksom svårt att undvika. Laptopen får verkligen göra skäl för namnet! I somras stötte jag på en kollega i nättidningen Rötter - http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/show.cgi?tpc=274&post=916046#POST916046 - som hade 297 980(!) personer i databasen – jag hade då 518... Nu har jag inmatat ungefär det dubbla. Så det går sakta men säkert framåt. (Undrar dock hur länge det dröjer innan jag kommer till 300 000 personer??).

Sedan förstår jag inte dem som tycker det är tråkigt att inmata uppgifterna – jag tycker det är hur kul som helst! För med erfarenheterna från min "trial-and-error" väg i bagaget går släktforskningen så lätt. Svårigheterna lyser oftast med sin frånvaro. (Jovisst - jag hittar inte dem jag söker. Men det är egentligen inget problem. Det är ständigt återkommande, en del av släktforskningens villkor och inget att bli frustrerad över). Vissa anor dyker upp när man minst anar det, andra vid sökning i de udda, mindre kända arkiven och ytterligare någon får tyvärr klassificeras som anförlust.

 

Så till tonerna från min bästa webbradio, med uppkoppling till arkiven, går släktforskningen numera som en lustfylld dans!