Torsdag den 16 augusti 1810

/Med anledning av kungens skrivelse till hemliga utskottet den 14 augusti till förmån för Bernadotte - se ovan - diskuterade utskottet, utan ordföranden, general Wrede, som var sjuk, den nya situationen. Georg Adlersparre inledde med att stå fast vid sin positiva bedömning av hertigen av Augustenburg och sin ovilja att acceptera Fourniers icke officiella aktivitet. Men nya omständigheter hade tillkommit, bl a genom all aktivitet som förekommit för att påverka allmänheten mot Augustenburg och för Bernadotte. Nu kunde inte Augustenburg längre väljas utan bara prinsen av Ponte Corvo./ "Detta val synes mig vara åtföljt av faror och olägenheter, men varje annat skulle hota med ännu större skador. Detta val kan ådraga oss ovilja och fientlighet från världens största sjömakt./Men:/ När en av Europas största fältherrar leder vår krigshär i striden, kan Sverige ej kuvas av utländsk makt. Under en kraftfull mans styrelse skola inhemska stämplingar och all pöbelyra upplösas." /Med samma reservationer anslöt sig alla ledamöterna till Adlersparre, utom professor Wijkman och borgmästare Hallqvist, som stod fast vid hertigen av Augustenburg, dels för att de inte ansåg att Fourniers uppgifter var formellt styrkta, dels därför att de ansåg att Augustenburgs avsägelse upphävts av att den danske kungen nu uteslutits. Wijkman garderade sig dock:/ "Om han /Bernadotte/ blir vald till Sveriges konung /!/ vare han så väl emottagen i allas hjärtan som i mitt, och, vid Gud! han skulle vara den lyckligaste av alla regenter i avseende på sitt folks dyrkan." (När svenskarna valde tronföljare, Sveriges riksdag, 2010)