Februari och mars. Årsmötenas förlovade tid. Då föreningarna runt om i landet samlas för att göra bokslut över året som gått och dra upp riktlinjerna för kommande verksamhetsår. En hektisk tid för de aktiva. Som av intresse och idealitet har åtagit sig uppdrag. Vad skulle hända med Sverige om de ideella krafterna försvann? Tänk t ex på alla föräldrar som ställer upp i ur och skur för idrottsklubben och skjutsar sina barn till allehanda fritidsaktiviteter på kvällar och helger. Utan ideella insatser skulle samhället kollapsa!

Att göra något av idealitet och tillhöra någon förening är utmärkande inslag i vårt samhällsliv. Även om det kan vara si och så med idealiteten eftersom arvoden utgår i allt större utsträckning, är det fortfarande viktigt för de flesta svenskar att utan egen vinning hjälpa till, där vi kan. Säg den svensk som inte är med i någon förening! Så för den som frågar vad som präglar den svenska identiteten, är ett av svaren: föreningsarbete, driven av idealitet.

Bildtext: Med det nya skiftessystemet upphörde byarnas ungdomslag, som tidigare utövat en viss kontroll på sina medlemmars vandel. Den nya tiden kom så småningom med ett nytt föreningsliv: sång-, skarpskytte- och godtemplareföreningar, som alla fingo en stor och välbehövlig uppfostrande betydelse. Bilden till vänster visar, hur den gamle klockaren i Mörrum i Blekinge håller sångövning med ungdomen i Guds fria natur. »Ser herrn», sade klockaren till konstnären som tecknat scenen, »jag tycker som så, att det alltid är bättre, att de ha sina sångövningar, pojkarna, än att di ska gå omkring i byarne och dansa och slåss, för si, hur det är, så har sången liksom litet 'civilisering' med sig, ska jag säga!» Träsnitt, efter en teckning av A. Malmström, i »Ny illustrerad tidning» 1870.

Källa: Svenska folket genom tiderna. 9. Kring 1800-talets mitt. s. 235 (1939). 

Och det är drag i den svenska folksjälen som går långt tillbaka. Vi hamnar vid senare delen av 1800-talet, då bergsbruket hade nått sin toppnivå efter att ha dominerat näringslivet under flera sekler, fattigdomen bredde ut sig, folk emigrerade för att söka utkomst och lycka i ett annat land eller flyttade från landet till staden. I denna rörelse bland folkflertalet uppstod sociala spänningar. Människor bildade sammanslutningar; folkrörelser för att värna sina intressen och verka för ett drägligare liv. Och från början var de bara ett fåtal. Till de genuina folkrörelserna räknas fackförenings-, nykterhets-, frikyrko- och idrottsrörelsen – och kanske just i den ordningen.

För när människor tvingades bryta upp ifrån en verksamhet de varit vana vid - arbete som torpare, med lantbruk, i skogen och vid gruvan eller bruket, och måste flytta till annan ort, kanske annat land; ställdes de inför prövningar och stor social oro uppstod. Många förlorade fotfästet och visste inte vad som skulle hända. Allra helst de som for till annat, okänt land.

I detta spänningsfält fanns visionära och driftiga människor som insåg att något måste göras för att mildra denna otrygghet: tillvarata arbetarnas, företrädesvis industriarbetarnas, intressen gentemot arbetsgivaren, hjälpa dem som fick problem med spriten, skapa en andlig uppbyggelse genom frikyrkliga samfund och stärka fysik och hälsa med idrottsliga aktiviteter. (Till detta kan läggas studieförbund, som tillkom för att öka bildningsnivån).

Dessa genuina folkrörelser hade oskattbar betydelse för att dämpa sociala spänningar, bidra till förbättrade livsvillkor och därmed säkerställa samhällets fortbestånd och utveckling.

Och även om nu släktforskningen måhända inte kan sägas behövas för samhällets fortbestånd, är rörelsen en i den långa rad av sentida rörelser som slår vakt om ett särintresse, för att en grupp av människor från början ville det. Däremot är jag alldeles övertygad om att denna fina folkrörelse kan bidra till utveckling av kulturella och andliga värden, i ett samhällsklimat som är alltför kallt och hårt. Det är därför jag hoppas att släktforskningen skall fortsätta frodas i högönsklig välmåga, särskilt efter TV-program som ”Vem tror du att du är?” och Släktforskarförbundets insatser under senare år. Jag kan här nämna det riksomfattande arbetet med Sveriges Dödbok 1 och 2 samt utvecklingen av Nättidningen RÖTTER.

Det fanns en tid när jag var orolig för att föreningsverksamheten skulle utarmas pga. Internet. När vi kan sitta hemma i vår kammare och utforska släkten via dator och Internet. Vilket behov har jag då att vara med i en förening? Skulle inte detta i förlängningen leda till att föreningsarbetet gick i graven? Nu är jag inte bekymrad över detta längre.

Jag är nämligen övertygad om att det fortfarande finns ett genuint behov av fysisk närvaro tillsammans med andra kring ett gemensamt intresse. Det slår samtidigt an en sträng inom oss till människorna under urbaniseringens tid, som hanterade otryggheten vid förändringar genom att gå samman och utan egen vinning forma en bättre tillvaro för flera. Det försvinner inte av nya tekniska uppfinningar. Så det gäller bara för aktiva att skapa en verksamhet som får medlemmar att stanna kvar och nya att tillkomma.

En annan aspekt är hur man ska få fler aktiva i föreningarna. Det är ett problem som stötts och blötts i de flesta föreningar jag varit med i sedan 1970-talet. Jag tror egentligen inte det är fel på idealiteten, att den skulle vara på upphällningen, utan att folk numera är med i för många föreningar och att aktiva har för många uppdrag.

Det är också lätt hänt att någon blir en ”bromskloss” för nya förmågor. För har jag roligt och sköter mitt uppdrag sitter jag gärna kvar (tills någon släpar ut mig!). Här har valberedningen en mycket viktig funktion. Det gäller att värna ”de gamla uvarna” samtidigt som man måste få in nytt friskt blod. De kan komma med idéer som förhindrar stagnation och tristess. Styrelsen måste samtidigt fungera så smidigt och friktionsfritt som möjligt. Att skapa dess sammansättning är således en känslig och grannlaga uppgift för varje valberedning, men icke desto mindre angelägen.

Så kära forskarkamrat – fortsätt att utan egen vinning bidra med det du kan i din släktforskarförening.

Vinsten är kunskap, intryck, skratt och möten i en berikande blandning som består – oavsett tekniska landvinningar!

Örebro 26/2 2010

L G N